korvapan

lilla anita hegerland sjöng "jag ska fritera hela världen, lilla mamma" (tror jag) .. vilket endast visar hur lite man vet när man är barn. låt mig förklara.

jag lyckades producera en perfekt fish 'n chips i fredags - nöjdheten var så stor och påtaglig. potatisen kokades innan fritering, vilket gjorde den hemskt krämig i mitten samt frasig utanpå. den sköljdes även noga för att få bort överflödig stärkelse.

fisken blev löjligt frasig, och potatisen blev underbar. det kunde helt enkelt inte ha blivit bättre. dagen därpå åt jag och lars hamburgare (oerhört goda) med .. pommes frites, i samma anda. detta gjorde korven avundsjuk, så på söndagen fick jag fritera IGEN - åt henne och lars. observera att jag ingalunda åt friterad potatis i söndags alltså.

MEN .. jag var självklart tvungen att utvärdera huruvida det var möjligt att skapa chili cheese på hemmaplan. dessa goda ostiga bollar .. så vad var min plan?

tja, planen var att ta ost, blanda med jalapeños och sedan doppa i frityrsmet -> vips ner i fritösen. en vattentät plan, trodde jag.

steg 1 gick utmärkt. osten mixades med jalapeños till en perfekt smet som gick att forma till fina bollar. dessa doppades i den oslagbara frityrsmeten vars recept finns återgivet nedan. sedan skulle bollarna friteras i 180 grader, tänkte jag.

(nu har jag även skaffat zetas frityrolja - solros/palmolja - fantastiskt resultat)

bollarna tycktes trivas i det varma spadet, så jag gick iväg för att se på film, ivrig att få provsmaka resultatet. döm av min förvåning när jag återvände, och såg hela fritösen besudlad av frasig ost. FAAAAAN!

min analys av situationen är som följer: frityrsmeten var inte tillräckligt heltäckande, varpå osten som naturligtvis smält, sipprade ur skalet. eftersom oljan är 180 grader varm, stektes osten ögonblickligen till en krispig hinna of doom.

jag tog genast upp de stackars (tomma) bollarna och konstaterade att det trots allt var lite ostmassa kvar i dem. tja, själva skalet var ju frasigt, och de var verkligen inte dumma att äta. även om det inte var mycket ost kvar, men starka var de.

besviken började jag genast forma en plan för hur jag skulle kunna övervinna ostbollarna till en annan gång. planen blev som följer:

åtgärd 1: rulla de färdiga ostbollarna i ströbröd, noggrannt

åtgärd 2: frys dessa bollar fullständigt

sedan täcks de i vanlig ordning med frityrsmet och friteras. min hypotes är att ströbrödet kommer att skapa ett bra skydd som hindrar osten från att tränga ut, samtidigt som det eventuellt skapar en ännu mer effektiv sköld i kombination med frityrsmeten. dessutom bör osten ta längre tid på sig att smälta då den är frusen, vilket gör att jag vinner en del tid - och det yttre skalet av frityrsmet hinner bli fint och gyllenbrunt.

bara tiden kommer att utvisa huruvida detta kommer att fungera eller inte.

/ap (tillfälligt slagen, men inte besegrad)